nu är jag trött på att vara sjuk. om jag inte ens kan powerwalka utan måste gå i lugnt tråkigt tempo, hur ska jag då kunna gymma? känns hopplöst för tillfället.

efter att ha legat orörlig i sängen i över 2 dygn kom mamma o dennis för att hämta mig i lörsdags. jag tackar för räddningen o känner mig mycket bättre än jag gjorde då, men blä så jag vill bort från alla djur här nu. två katter och två hundar i en liten lägenhet med hår klor o dregel överallt. inte precis mitt drömscenario. det är verkligen hår precis överallt, och det skulle inte förvåna mig om jag spydde upp en hårboll snart.

jag vågar inte äta nåt som jag inte vet är nyköpt, eftersom jag alltid hittar kylsen full med mögel o gamla matlådor när jag kommer hit. sjukt ohälsosamt o respektlöst mot miljön. barn måste man säga nåt till ca 60 gånger, eller vad de var, för att de ska lära sig nåt. men det här är värre, eftersom dom är vuxna tar dom inte åt sig o lär sig av det man säger, eftersom dom redan tror sig göra allt som man bör o ska.

alltså vill jag hem nu. tack men hej då. träffade nada på en fika igår kväll o ska ta mig till stan o träffa amanda nu. sen kan jag röra mig hemåt o bli totalt återställd på egen hand. gosh vad jag saknar gymmet.