det är fjuttigt och jobbigt. hela kroppen känns stel och svag. min nuvarande powerwalk är nästan som min vanliga gång i normal takt, i vanliga fall vill säga. min vanliga gång nu är mer i samma klass som mammas 11 åriga hund cleo. jobbigt värre.

jag blir visst kvar i uppsala en natt till ändå. men bara 1 för imorrn kommer maiken o sover här så då får hon sängen. amanda frestade med bak och planering av tågluffen som vi ska göra i europa i sommar. ett bak som jag inte ska äta av förstås, eftersom jag verkligen måste börja tänka på figuren med alla semestrar o sjukdomar jag haft. snart sommar ju, blä så tiden går fort. jag är för tusan snart 23. räknas bara som ungdom några få år till. det vi bakar ska hon iaf ta till jobbet så att det inte blir bortkastat (:

imorrn ska jag prova gymma. går det inte så går det inte, men jag måste banne mig försöka nu iaf innan jag blir tokig o lat på riktigt.