jag har kommit fram till att jag måste gilla stress. måste tycka om att ha en massa att göra och ha saker som overlapar. varför skulle jag annars ta på mig allt? varför skulle jag ta ett jobb som knappt ger betalt dagen efter jag går ut på krogen i sthlm. där jag trivs så bra att jag inte vill åka hem, så medvetet missar jag alla bussar och måste sova kvar. stanna så länge som möjligt, för att sen åka direkt till jobbet, utan strumpor. inte okej! var tvungen att ha på mig skorna hela tiden och inte gå innanför hallen i stort sett ^^ jag har inte pluggat alls denna helg. imorrn ska jag träffa ashley på storken för att diskutera en grej vi ska presentera i engelskan veckan efter. efter det ska vi på extra extra i sthlm, sen bio efter det. på tisdag har jag seminarium. har inte ens kollar på frågorna än. varför tar jag på mig så mycket? det jobbigaste är att alla tankar på allt jag måste göra, allt jag inte orkar ta mig för och hur jobbigt att känns, får mig så irriterad på allt. kan bli riktigt irriterad på en person som inte gjort nåt fel. det är asjobbigt och verkligen inte okej. men hur ska jag då lösa detta? tar jag på mig mindre saker så blir första frågan vad jag inte ska ta på mig eftersom jag vill hinna med så mycket som möjligt på kortast tid. nästa problem är att jag blir galen om jag inte har något att göra. de dagar jag har tomma i min kalender försöker jag hitta på saker att skriva där, för inte kan jag väl ha en hel dag då jag inte har något inbokat? det bästa jag kan komma på är att skriva in plugga med stora bokstäver tills något roligare dyker upp. på tisdag efter jobbet ska jag hjälpa lisa att vara barnvakt åt sigrid. ska bli kul! :) ska kolla på tv nu, löser mina problem en annan gång :p