camifrankie

Efter ännu en rugbyträning är jag fortfarande lika peppad av vara med i laget! Det är en riktigt rolig sport o härlig gemenskap :)

Nu är jag på jobbet och ska ta mig genom veckans sista nattpass. Jobbar mån-fre denna och nästa vecka. Hoppas det fortsätter att lösa sig med täckning så att jag kan gå på rugbyträningarna. Skulle vara skönt med jobb med vanliga rutiner. Inga nätter, högtider eller helger. Då sover man när man ska och kan gå på alla träningar utan problem. En lite mer stabil vardag :)

Hösten kom nyss och det blir kallare hela tiden. Mornarna är hemska. Det är det värsta med militären, kyla o vinter. Just den årstiden önskar man ofta att man hade en kontorsjobb inomhus i värmen :p

Här på jobbet är folk alldeles för lata och slarviga. Bryr sig inte om mycket. Vi har enkla uppgifter, och om man inte klarar det här så är det inte mycket man klarar. Dom drar ner mitt humör rätt mycket. Lämnar saker efter sig, slänger inte sitt skräp o plockar inte in i diskmaskinen. Om dom av någon anledning faktiskt gör det, så gör dom med stor sannolikhet det fel. Självklart gäller det knappast alla, men många många många. Skiter i rapporter, slarvar o bryr sig inte ett dugg om nogrannhet. Läser inte igenom innan de skriver på, byter inte sin utrusning. Sitter kvar i soffan, suckar o säger nej när dom måste göra något. Dom drar ner arbetsglädjen o glöden kommer ner på noll. Något inte bara bör utan måstes göras här. Prestationerna här är inte acceptabla. Över hela den här lilla staden lämnar folk dörrar vidöppna, projektorer och datorer får stå på hela nätter, likaså lampor. Som sagt, ingen bryr sig. Och det börjar krypa in i skinnet o gå mig på nerverna. Förstår inte hur man kan vara så. Speciellt så många. Är mycket jag inte förstår dock. Finns ju sjukt många sossar också, det är ju ett mysterium även det. Alla är ju olika och unika och alla kan ju inte tänka som jag, obviously..