att finna någon man gillar, och som faktiskt gillar en tillbaka är underbart. det svåra är att bara luta sig tillbaka och njuta av det. ensamheten man hade tidigare ersätts av skräckslagenhet att förlora det man har hittat. varje dag blir en kamp att hålla kvar denna nyfunne kärlek och värme. man vet att man bara borde vara lycklig och njuta av stunden, men ändå tar oroheten över och så tänker man på att det alltid kommer finnas andra som är bättre, och så undrar man vilken dag han kommer att sluta känna som vi båda känner just nu. osäkerheten finns alltid där, fast den inte borde. den är jobbig och tär på en. det värsta är att det är just sådana tankar som kan förstöra det man har. så varför inte bara släppa efter och låta det hända? att släppa in en annan människa i sitt liv kan vara det bästa man gjort. det kan även sluta i katastrof, men det vet vi ju inte förrän vi provat. dessutom brukar det i flesta fall vara värt det. allt som händer oss gör oss ju till dom vi är, och vi lär oss av både missöden och bra saker. med hjälp av mig käre vän john så har jag precis övertalat mig själv att släppa detta nu. ska njuta av det jag har och hoppas på det bästa! sen om det går åt skogen så är det framtida camillas probs (;